När ingenting är vad det verkar

Tillbaka i den skånska myllan ännu en gång och idag har jag konstaterat hur öde denna mylla verkligen är... Sträckan som jag förut gick, från psyket(bostaden) till Campus motsvarar den sträcka som jag har till bussen här i Munka. Helt sjukt! Jag är också tillbaka till den där välbekanta känslan av besvikelse, besvikelse över att ingenting känns som förut... Ibland känner jag mig som ett ufo, som inte hör hemma någonstans. I Växjö är jag skåningen, en student som precis som många andra flyttat dit, jag säger: Jag ska åka HEM i imorgon. När jag sen kommer "Hem" till Munka Ljungby känns det som jag kommit till en helt annan värld som i sig utvecklats utan mig. Jag vet inte ens hur man betalar på bussen, det ni..! Och genast blir Växjö HEM. Väldigt förvirrande men det är väl så det är när man står mellan två olika saker. Igår var jag,Jennie och Erica och Såg Loke på dunkers kulturhus :) Man blir lätt sådär nostalgisk när han börjar sjunga. Jag tror att vi alla tre fick något som spratt till inne i kroppen, något som ropade "Gotland!". Det var en mysig kväll som slutade med förmaningar om att "Hach det är farligt och det ska man aldrig prova". Mer behöver jag nog inte säga om det. Ikväll ska jag jobba, även imorgon och på söndag :) Någon smart peron blev sjuk och jag blev lycklig. fast det var ju ett halvår sedan jag jobbade sist, hoppas jag minns hur man brukar göra allt. Bye!