Semiotik, osäkerhet, stress och ångest

Just nu måste jag säga att jag mår ganska kass. En våg av stress verkligen kastade sig över mig, en sån där våg man inte kan smita från, typ en jäkla tsunami... Mest hela tiden är man ju faktiskt stressad, av förståliga skäl, men när man är sy hysterisk att man inte får gjort något för att man inte kan fokusera, det händer trots allt inte så ofta. Och ionte tusan blir det bätte av att man reagerar så, eller hur!? Tror på något vis att det bottnar i ett: Jag hinner inte ens med hälften av de saker jag vill göra i livet. panik... Känner mig allmänt osäker över mitt liv just nu, att det ska vara så svårt att veta vad man vill och vad man tycker. Jag börjar undra vad det är för fel på mig. Suck...