...

Denna dag kan garanterat skrivas ner som en av de jobbigaste dagarna på mycket mycket länge. Fast vad kan man vänta sig när man inte sover ordentligt. Examination med datorlaboration om budgetering i ekonomin, dock gick detta ganska bra, jag genomförde uppgiften som bestod av att göra resultatbudget,likviditetsbudget och balansräkning. Vi lyckades till och med göra detta på halva utsatta tiden (bättre än ekonomerna tydligen!) I vilket fall var jag helt slut i huvudet efter detta. Hem där jag och Carolina började prata lite om nästa ekonomiprojekt: en föreläsning som vi ska hålla.

Sedan springer jag iväg för att hämta undertecknade avtal som jag ska skicka till praktiken för att sedan rusa iväg till tåget. - Mot Malmö. Tåget segar som alltid, i detta fall körde tåget in tiden men precis när vi skulle rulla in på stationen så står vi stilla, typiskt då jag redan var sen till mötet med MoKs och precis missade bussen till studiefrämjandet. Till detta måste jag tillägga att jag aldrig varit på studiefrämjandet i Malmö och inte hade en aning om var det låg. Jag skulle ju åka tillsammans med en klasskamrat som helt enkelt sket i att tala om för mig att denne tänkte åka innan, härligt för mig som har det sämsta lokalsinne man kan tänka sig... Jäkligt besviken är jag faktiskt, själv fixar man och planerar för andra jämt, sen är det ingen som bryr sig om att tala om för mig när planerna ändras. Tack för den... När bussen väl lämpat av mig på gatan jag skulle börjar jag gå på denna gata (som jag trodde var den rätta) letandes efter rätt husnummer (givetvis fel jäkla gata) och jag går vilse, vänder och lyckas på något magiskt sätt hitta gatan och adressen, klampar in på mötet 1 timme försent, missar krubbet och får käkar rester (helt ok trots allt men fy vad arg jag är) är med på mötet 19-20.30 då jag måste springa till bussen för att nu befinna mig på tåget (ett under då alla tidtavlor var sönder och visade tider med 16.00)

Ingen buss finns det när jag kommer fram, med andra ord har jag inget annat val än att ta taxi...Har jag nämnt att jag har feber och mens värk så jag känner mig döende och bara vill hem och sova, sova,sova...

00.00 Jag måste ju bara få berätta att den annars jobbiga och genomruttna dagen fick en vändning så fort jag började närma mig Växjö. På tåget ropade de ut att det var gratis varm dryck i mitten av tåget. Självklart gick jag iväg och fixade mig en varm choklad så fort jag hörde detta. (man skulle kunna tänka sig att även alla andra gjorde det, men ICKE, svenskar är normalt sätt snikna (speciellt smålänningar sägs det) men lik fasen ska man inte visa det, så att ta emot gratisprylar verkar vara för "pinsamt" för de flesta, inte för mig!) GRATIS ÄR GOTT! Efter detta blev det bara bättre. Innan jag gick av tåget tog jag även en latte att ta med mig :) Taxin väntade på mig när jag kom fram och chauffören frågade om det var ok att ta med en andra passagerare i bilden samtidigt. Givetvis tyckte jag, det spelar ju ingen roll. Det blev en trevlig resa med mycket gott snack och det slutade med att jag blev bjuden på resan hem. Som jag sa tidigare GRATIS ÄR GOTT!

Insomnia

Ligger här och försöker sova, vet inte vad det är som spökar mest, ekonomiexaminationen imorgon eller det faktum att jag måste sova själv inatt. Det blir allid bara några nätter i rad men efter detta året och helgbo livet så blir det jobbigare och jobbigare att sova själv. Vilket kanske mycket beror på alla tankar.... Uppsatsen är ännu inte helt klar, det upptäcks hela tiden nya saker, jag har inte tid, vill bara få det klart. Lägenhetsuthyrninh och hitta ny bostad, möten,reseplanerande och såklart ekonomin... Tar det aldrig slut!? Tydligen inte

Slutet på en era, början på en ny!?

Årsmötet är genomfört och jag är inte längre KLUBBs ordförande. Det känns bra samtidigt som det känns lite tomt. All tid man lagt ner och allt man åstadkommit samt känslan av att ha byggt upp något. Givetvis kommer alla dessa saker att följa med mig, med det är mer att det känns ovant. Årsmötet gick bra och jag känner mig väldigt nöjd med allt som vi åstadkommit under året, skönt att avgå på ett sätt. Jag har gett föreningen allt jag har och nu är det dags för någon annan att forma föreningen på sitt sätt.

Tack och adjö

Äntligen!

Just idag tillåter jag mig att vara väldigt nöjd med mig själv, det var verkligen på tiden att få lite medvind! Praktik fixad och för en stund känner jag mig nästan lite oövervinnelig.

tack och hej

Lite glädje

Något som verkligen gjorde min dag idag var ett mail i inkorgen från min tidigare au-pairfamilj. Extra glad blev jag när det visade sig att detta mail förutom uppdateringar om läget även innehöll nytagna bilder på "min" underbara lilla tjej. Måste jag säga att jag tittat på bilderna om och om igen hela kvällen? Jag är som de flesta känner till väldigt känslig som person och detta har fått mig att sitta och le men även smågråta hela kvällen. För saken är den att jag aldrig kommer släppa taget om henne, jag kommer alltid vara nyfiken på hur hon har det. Jag kan även rekommendera den som åker som au-pair att inte ta på sig att ta hand om för små barn. Jag tror att man automatiskt fäster sig vid barn man tar hand om under en längre tid, men när barnen är så små blir det något annat. I vilket fall är det kul att se att hon verkar må bra, hon har växt så mycket sedan jag såg henne sist (1,5 år sedan ungefär) men hur söt som helst!

Väntan

Jag hatar verkligen att bara och sitta här och vänta

Vänta på att någon annan ska avgöra saker och ting för en.... Absolut det värsta jag vet, för inte kan man göra något åt saken, annat än att just vänta.

Sen kan mitt problem vara att jag typ är världens mest otåliga människa.

I vilket fall har allt väntande gjort att jag numer sitter och håller tummarna för mig själv jämt, nästan lite töntigt, jag vet, men någon måste ju göra det ;)

Lalal, helt slut men det har hänt en del del... (bra saker) idag, känner mig faktiskt (trots det otroliga tröttheten) väldigt uppåt! Idag har jag dessutom börjat min näst sista kurs Ekonomi för kulturledare en specialkurs i företagsekonomi, konstruerad för att passa oss som ska jobba inom kultursektorn. Det verkar bli en väldigt bra kurs med viktiga och nyttiga saker som faktiskt är av nytta. Skönt dessutom att få lite fasta tider, ställen man ska vara på, föreläsningar osv. skrivandet gör en verkligen isolerad och det är jag trött på.

Igår höll jag mitt sista möte som ordförande. Jag hade inte alls funderat på det innan och hade väntat mig ett möte till innan årsmötet nästa vecka så det kom nästan som en chock. Det är något sorgligt och olustigt att lämna ifrån sig något som varit en så stor del av vem jag är, men även något som man verkligen jobbat hårt för att bygga upp. Samtidigt ska det bli skönt att lämna över, jag börjar ju känna att jag gett allt det jag har och att nu är det dags för någon annan att ta över rollen som bitch ;) Efter mötet fortsatte jag och mina finingar Sigrid och Jessica att snacka och fika. :)

positiva klubben

Jag måste ha med fler bilder i bloggen, det blir så tråkigt utan tycker jag, eller i alla fall för mig, bilder säger en mer tycker jag. Jag vet inte om ni sett denna förut? Dagens lärdom är att det alltid lönar sig att vara positiv, jag tror nog faktiskt på det! Däremot är det inte alltid man orkar vara sådär hurtig och positiv, men man ska veta att om man väl orkar vara det vinner man på det.

Som vanligt har jag tusen millioner saker att göra, har dock fått gjort en del idag. Jag håller på med de sista detaljerna på uppsatsen, jobbigast är att fixa till forskningsöversikten så att den är bra, men det ska nog gå bra. Vidare har jag blivit rekommenderad att söka ett jobb "det skulle passa dig" så jag tror minsann jag ska göra det, det skadar ju aldrig och dessutom skulle det bli som ett utvecklande av de kunskaper jag redan har. Nu sitter jag här och väntar på min styrelse som ska komma hit på fika och styrelsemöte, vi har MYCKET vi måste tala om.

Helgen är slut och det är åter tillbaka till vardagen, jag har bestämt mig för att vara med positiv, men ibland är det svårt när oron växer till en stor klump i magen. helgen har varit väldigt bra, jag och min darling var då äntligen och såg Harry Potter på bio, eftersom alla mina vänner bestämde sig för att gå och se den utan mig blev det inte förrän två månader efter premiären. I lördags hade vi fest, mycket trevlig kväll på många sätt och jag känner mig fortfarande mör efter det hela. Vi hade en seg söndag och sen blev jag åter ensam igen, känns lite trist faktiskt.

Nu på förmiddagen har jag försökt göra de korrigeringar som min examinator ville att jag skulle göra på uppsatsen. Inte så mycket egentligen men lite tungt att sätta sig med det igen. Imorgon börjar jag en ny kurs, ekonomi 15 p. läskigt värre!

Många funderingar snurrar runt i huvudet på mig just nu... Fortfarande ingen praktik, jag känner mig som världens mest misslyckade människa, men det är en annan historia... Problemet just nu är min lägenhet, vad tusan ska jag göra? Om jag får praktik på annan ort kan jag självklart inte ha kvar min lägenhet här, jag har tre månaders uppsägning vilket innebär att det redan är för sent egentligen... Får jag praktik måste jag ha bostad i den staden, hur ska jag hinna det med så kort varsel... Jag har ingen aning om vad jag ska göra... blä och fy, jag hoppas få ett positivt svar på någon av de 7 förfrågningar jag har ute nu,d etta är absolut inte roligt längre.

Igår hade jag slutopponering på C-uppsatsen, skönt att få det överstökat även om nerverna var helt galna. Till en början gick det väldigt bra faktiskt, jag fick mycket respons och bra kommentarer och intressanta frågor. Sen helt plötslig plattade examinatorn till mig, hade väntat mig någon annan, inte den hårdaste av dem alla... Men det kanske är jag som förstorar det hela. I vilket fall var det en extremt lång dag 9-17.30 och det var till och med svårt att hålla sig vaken ibland. Efter opponeringen hann jag innanför dörren och sen var det som att min kära vän Jessica kunde läsa mina tankar "Kom över så dricker vi lite vin och pratar skit" Jag behövde verkligen det där, speciellt med tanke på all press man varit under samt all den pressen man fortfarande har på sig. Jag behöver verkligen mer spontanitet detta året, det är en sak som är säker!

Nyårsafton

Allt jobbigt som varit har gjort att jag liksom glömt saker som varit kul och bra, och så ska det inte vara! Som jag tidigare skrivit spenderade jag nyårsafton med min darling och hans kompisar. Utan tvekan var det ett riktigt grabbig nyår, med bland annat brädspelet Risk(under dagen) här var det inte tal om uppdrag utan det var ta över hela världen och utplåna alla som gällde. Jag blev en ordentlig paktspelare och lyckades faktiskt vara med i spelet ganska länge, åkte ut som nummer 3 av 5. Om jag ska vara riktigt ärlig så var det skönt, jag orkade inte spela längre, jag är ju som sagt lite otålig och tycker inte att spel behöver ta så lång tid.

Vi lagade trerätters middag som blev väldigt bra :) Vi var en bra duo i köket, men det visste jag ju redan sedan innan, även om jag är lite mer rörig (Vilket Olof kände sig lite stressad över haha). Min efterrätt blev väldigt uppsakattad; chilistekt banan med vaniljglass och riven choklad. Väldigt gott faktiskt, men starkt!

Kvällen följdes av god dryck (mycket) och gott sällskap, limbo, dans och allmän galenskap. Självklart saknade jag alla goda vänner när tolvslaget närmade sig, men jag fick ungås med O och det var huvudsaken och det var utan tvekan en mycket trevlig kväll! HOppas alla ni också hade en trevlig Nyårsafton.

7 januari

Idag är det den 7 januari. Exakt en månad har gått och än har sorgen inte försvunnit, delar av den kommer ju aldrig göra det men gå vidare måste man ju så småningom. När jag pratade med mamma idag om detta slog det mig att det delvis känns som att det var evigheter sedan det där samtalet i Stockholm, jdet har hänt mycket sedan dess och jag har rest VÄLDIGT MYCKET...(Stockholm-Skåne, Skåne-Växjö, Växjö Skåne, Skåne Sälen, Sälen-Motala, Motala-Växjö sedan dess) samtidigt som det känns som det var igår. Så idag sänder jag en extra stor tanke till min morfar och hoppas kan se allt fint han har kvar och inte bara det han förlorat. Jag måste också meddela att jag idagskickat in den definitiva uppsatsen.Hallelulja nu kanske jag kan ha ett liv igen!

Året 2010

Målet har varit att på något vis sammanfatta året som varit... orken har inte riktigt funnits där, för 2010 har inte varit det bästa, eller det beror ju egentligen på hur man ser det för bra saker har ju också hänt.

För att börja med de bra sakerna: Jag och min darling har hållit ihop hela året, trots avståndet och hans kringflyttande Halmstad-Stockholm- Motala. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag hur kär jag faktiskt är. Vem kunde gissat det? Innan detta året skulle jag aldrig trott att det skulle bli vi så pass länge :) Vi har hunnit med massor, bland annat varit på två baler, firat påsk, semestrat i Stockholm, firat midsommar (på skånskt vis) åkt snowboard, julmyst och firat nyår tillsammans (väldigt grabbigt). Fina vänner har jag ju också, trots mina något negativa inlägg ibland finns ni ju där ute och verkligen bryr er, det värmer verkligen mitt hjärta!

Men om man bortser från kärleken (för kärlek är bra men den är inte allt) har det genomgående varit ett sjukt jobbigt år, där jag stundvis tappat bort mig själv helt och hållet. 2010 är året då jag skrivit två uppsatser (B och C) samt paralellt läst C-kurserna på inriktningen, vilket kanske mest av allt bidragit till att jag verkligen varit nere på botten och vänt, grävt ner mig i arbete med föreningen (festival, evenemang, kulturresa för 40 personer, kulturnatt, vårstad, invigning av lnu och jobb för universitetet osv). Aldrig någonsin har jag haft så mycket problem med min andning som detta året, försök att hinna med allt, vara överallt, vara delaktig, trevlig, rolig. vem har jag blivit egentligen? Ni ska veta att det är svårt att försöka vara så jäkla perfekt hela tiden.

Jag hade min årliga semester till Gotland och medeltidsveckan, inte ens den var som den brukade, mycket skratt och kul men också otroligt mycket tjafs, inför 2011 lovar jag mig själv att jag aldrig ska tillåta andra att förstöra en viktig semester för mig igen (jag är ledig på tok för sällan för det). Nej, jag kanske inte har varit som jag brukar detta året, men ni kan ju fundera kring varför istället för att strunta i mig. Hela hösten har varit en lång kamp för den perfekta praktikplatsen, just nu står jag här utan, finns knappt ord för att beskriva hur värdelös jag känner mig, året avslutades med en stor tragedi, som kommer att ta mig lång tid att komma över. Min älskade mormor gick bort, ibland frågar jag mig hur jag någonsin ska kunna komma över det, för det dyker alltid upp saker som jag skulle vilja diskutera med henne. Men självklart har jag börjat känna att jag måste börja ta tag i mig själv igen, det hade hon velat, det är något jag är säker på.

2011 kan bara bli bättre och inför det nya året lovar jag mig själv:

*Att sluta ta skit; Folk kan inte fortsätta behandla mig som skit, missunna mig saker. Jag ska bara umgås med dem som får mig att må bra.

*Lära mig säga NEJ när det blir för mycket, och på så vis slippa stressa 24 h om dygnet.

* Hitta en bra praktikplats; för jag har minsann jobbat alldeles för hårt de senaste tre åren för att inte få någon alls.

* Inte ge upp när det är dags att söka jobb,även om det kommer kännas hopplöst ibland. Kulturbranschen är tuff men hoppet är något som kommer behövas!