Häromdagen träffade mamma min gamla lågstadielärare, lustigt bara det, för henne har jag typ inte sett sedan jag var liten. Hon frågade mamma om jag gjorde något estetiskt, varav mamma talade om att jag snart är färdigutbildad kulturledare och båda kunde skratta lite. Vad lustigt ändå tycker jag, man har förändrats så mycket och gjort så många val sedan dess (jag menar man har blivit vuxen...), men ändå så har man en liten del av den man var som person då, kvar i sin personlighet nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar