Jag ska skriva ett inlägg för att berätta om min examen i tisdags och allt kul kring denna men först måste jag berätta om onsdagens smått surrealistiska campingtur. För jag måste erkänna att jag aldrig varit med om något liknande! Vi tältade alltså i ett naturreservat mitt ute i skogen, det var över 2 km till stället där vi parkerade bilden. Jättefint var där, precis vid en sjö där vi hade det super. När natten kom kröp vi in i tältet och nästan omedelbart började det regna, åska och blixtra. Jag somnar en liten sväng men vaknar av att himmeln är i uppror åska och blixt går inte att skilja åt och hela skogsbrynet lyses upp. Jag och mina fyra kulturledar-vänner var verkligen livrädda och där låg vi i ett gammalt tält med stålpinnar som stack upp (en riktigt bra ställe att slå ner med andra ord). Någon frågar vad vi ska ta oss till, jag frågar om vi ska ge oss av. Läget blir ännu sämre och Adam skriker -NU!!! därmed tar flykten start. Vi flyr utan skor, utan kläder och många av oss utan personliga tillhörigheter. I alla fall jag har inte varit så rädd någon gång innan... Efter löpturen i skogen på väldigt små stigar nådde vi äntligen bilden och körde mot Carolinas lägenhet i stan. Historien här blir ännu mer surrealistisk, vi hittar nämligen en postbil som kört av vägen. Mannen i bilen försäkrar oss om att han mår bra och att han väntar på bärgning och att vi kan köra vidare, men visst är det skumt.
Vi sov några timmar och sen åkte vi ut för att hämta våra saker i skogen, utan tvekan en sjuk upplevelse. Jag kommer i alla fall aldrig glömma mina 3 klasskamrater som jag tältade med! Och som Carolina sa,
- Detta är nog en sådan historia som man kommer berätta för sina barn och barnbarn i framtiden.
haha! ännu värre att ge sig ut och springa i skogen ju. ni var precis vid vattnet blixen slår alltid ner där typ! så nästa gång blunda, håll nån i handen och stanna i tältet :)
SvaraRadera