Jag tror att all stress och all personlig besvikelse över vissa saker har tagit ut sin rätt. Igår lyckades jag tappa mobilen i toalettstolen, eller tappa och tappa, så var det ju inte riktigt. jag hade helt enkelt glömt att mobilen låg på toalettlocket så när jag lyfte upp det ramlade den i helt enkelt. Det lustiga var att jag direkt visst vad som hänt, precis som att jag gått och väntat på det. Men sån är jag antar jag... Jag drig igång värsta räddnings arbetet och fick upp den illa kvickt, insåg att "jag åker snart utomlands, detta är inte bra" för det är ju bara att inse hur ofta är det egentligen som en mobil överlever att ligga i vatten? (en icke vattentät mobil snackar jag nu om) Man börjar också inse hur viktig mobilen är för ens liv, ganska patetiskt faktiskt. Bara en sån sak som att vakna på morgonen liksom, om man inte har en väckarklocka hur gör man då? Jo det ska jag berätta: Man har en fantastisk vän vid namn Emelie Fredrikson! Nu var jag ju ifs vaken när hon skulle komma och väcka mig, men jag kunde ju faktiskt ha sovit, eller hur!
Just nu känner jag mig väldigt överarbetad, min hjärna är i en enda röra och närminnet suger. Åtaganden blir flera(vilket också är possitivt till viss del) men man får mindre tid över liksom. dessutom känns det som att kompisar försummas och att alla är besvikna på en. Inte lätt att räcka till och dessutom inte lätt att veta hur man ska reagera ibland. Så sorry för det.
Men imorgon är det en stor dag: Det är traveling day! Nervös är jag men så ska det vara, speciellt när man ska träffa en väldigt underbar vän som man inte sett på ett helt år. Man undrar ju alltid om det ska vara som förut, dumt att grubbla. det märker jag väl! I vilket fall kommer det bli en välbehövd semester!! Nya bilder :D (förhoppningsvis!)
Matilda, man behöver inte räcka till till alla. Bara du räcker åt dig själv så ger resten med sig så småningom :)
SvaraRaderaHoppa du får en fin helg där i utlandet! Kram!