Underbara loke

Igår kväll var jag och lyssnade på Loke Nyberg på Musikhuset i Växjö. Som vanligt efter hans framträdande gick jag därifrån lite drömmande. Jag känner mig grymt nöjd med spelningen och mös ordentligt och tankarna gick tillbaka och till Medeltidsveckan. Alla underbara människor jag lärt känna och förhoppningsvis blir de fler :) Jag hoppas verkligen att jag kommer igår i år. Sen att jag under dagen blivit totalt dumpad av alla jag känner är en annan historia. Jag blir bara förbannad på att ingen någonsin bryr sig om att höra av sig till mig när de ska göra saker. Tror jag ska börja skita i er också. Att jag älskar när du kommer och vi försover oss med flit. Jag älskar att din hud är så onaturligt vit. Och jag älskar varje gång du tvingat med mig ut på stan och varje misslyckat försök du gjort att bli vegetarian. Och ditt eviga tjat om hur kul det är med rave. Och jag älskar när vi leker PJ Harvey och Nick Cave. Att du alltid ska stampa i varenda vattenpöl och att du fyllnar till rejält på bara fyra mellanöl. Jag älskar dina omöjliga lysande idéer, att du gråter när vi bakisglor på Disney-matinéer. Jag älskar till och med din göteborgska dialekt. Jag fattar väl att det hade vart perfekt så kan du fatta hur puckat det känns att säga nej, att bara älska allt du är men inte dig... Jag kan inte hjälpa det men denna låt väcker gamla saker till liv... Den får mig att minnas, saker som trots sin speciella karaktär kunde vara väldigt fint ibland, i alla fall ögonblicken, dock inte i verkligheten.