Rejection

Ni tycker förmodligen att jag är tjatig, om det är fallet bör ni sluta läsa här och nu... Det finns ett gräns för hur många gånger man klarar av att få ett NEJ under en vis begränsad tid innan man bryter ihop, den gränsen nådde jag idag. Förmodligen handlar det om att även min fantasivärld spruckit en aning idag. För jag har alltid varit av den åsikten att det är möjligt att få ett jobb om man verkligen verkligen kämpar för det. För är det inte så att man i många fall låter saker ligga och sen klagar på att inget händer, jag vet sån är jag också ibland, att man liksom inte ens förssöker helhjärtat för att man ändå "vet att det inte kommer gå". I detta fall är det inte så alls, jag började söka sommarjobb i början av november, och jag har sökt MÅNGA jobb, kan ni tänka er hur många nej det har varit? Visserligen har jag inte fått svar från alla så det är bara att bereda sig på fler. Frågan är också hur de har tänkt sig att man ska få erfarenhet inom området om man inte får chansen. Ush, Fy och Blä för arbetsmarknaden. Nu väntar en helg av årsmöte med riksorganisationen Moks. Bye.