Besvikelse

Just nu känner jag mig bara otroligt besviken på mig själv... Jag tror någonstans att det börjar bli för mycket för mig. Framtiden står och flåsar en i nacken och man har ingen aning om vad som kommer hända, det gör mig sjukt nervös. Det är för mycket att försöka hantera skolan, förbereda sig inför praktik, planera resa och sen även söka jobb. Tanken på att vara arbetslös gör mig kräkfärdig, för jag vill ju så himla mycket...

I övrigt är jag allmänt ledsen och besviken på det mesta. Jag saknar mormor idag och har väl smått insett att jag inte kan förmå mig att radera hennes telefonnummer i min telefonlista... Måste man göra det..? I vilket fall är jag inte redo att göra det ännu.