I kväll känner jag mig lite ensam, önskar att min darling kunde vara här och hålla om mig. Känns extra jobbigt när man vet att vi inte kommer kunna ses på länge. Distansförhållande har definitivt sina nackdelar... När man har lite tid är det ibland svårt att finna tid för varandra. Just nu händer det så himla mycket så ni kan ju själv räkna ut hur det blir...

Ibland drömmer jag mig bort och undrar hur det hade varit om vi hade bott i samma  stad . Att liksom bara kunna övveraska genom att knacka på. Nu vet jag ju att det kommer bli tvärt om, för jag flyttar ju snart ner till Skåne en sväng för att göra praktik i Danmark. Jag har funderat en del på det där... En person sa till mig häromdagen "Ni borde avsluta det, det är ju alldeles för långt, det fattar ju vem som helst..." Tycker det var ganska orättvist sagt tycker jag, blev lite ledsen av att höra det, är det så  alla ser på det, att det bara är en tidsfråga? (givetvis kan jag strunta i vad alla säger men det är svårt att helt stänga ute orden)  Eller vad säger ni?