Tiden går, ja som den alltid gör, men det känns fortfarande lika tomt. Jag undrar ibland när saknaden ska försvinna, när det ska sluta kännas som att något fattas? När ska livet sluta kännas så förbannat orättvist? När ska jag egentligen sluta känna sorg och avund då jag ser kvinnor betydligt äldre än mig själv sitta och fika med sina mormödrar, som för den delen är betydligt äldre än vad min mormor var?
Det är så mycket jag vill berätta och som jag vill att hon ska se. Tanken på att jag kommer ta examen och att hon inte kommer vara där känns alldeles för jobbig. 3 månader idag och det känns som att det var igår
Bilden är från när jag mormor, morfar och Jennie var på medeltidsdagarna på Glimmingehus. Minns inte riktigt vilket år det är men bilden är en av mina favoriter. Hade mormor varit här nu skulle jag berättat om mina planer för min medeltidssommar, kläderna jag planerar att sy, men även att jag sökt tjänst som museilärare på Glimmingehus. men ja... nu är det som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar