Negativa texten...

Jag kan verkligen inte förstå vart tiden blir av. Man blir bara äldre och bördorna allt tyngre, ibland kan var verligen längta tillbaka till tiden då jag bara vara jag, eller i alla fall tiden då jag inte behövde fundera på så mycket mer. Alla relationer man har i livet blir mer och mer komplicerade och tankarna på framtiden och val man kommer tvingas göra och beslut man måste fatta har på riktigt börjat skölja över mig. jag är nog faktiskt lite rädd, rädd för att inte kunna slappna av någonsin igen, rädd för att förslora min självständighet, rädd för vad det egentligen kommer bli av mig. För på något vis känns det lite som att hur hårt jag än kämpar för erfarenheter ger det inte resultat ändå, inte de resultat jag önskar i alla fall. Jag kanske är bitter men i vissa fall uppstår situationer då jag tar på mig väldigt mycket arbete, brinner för att se det genomfört, sedan är det någon annan som får all cred för arbetet, just för att den personen på pappret är ansvarig, mitt liv i ett jävla nötskal. Måste också uttrycka lite frustration över årets semestervecka. Jag har ingen att bo med. Hur ska jag ha råd med ett rum själv? Jag vill ju dessutom inte bo med vem som helst, det ska ju vara en person som vill med först och främst men också någon som man kan ha kul med. Någon? Har beställt flygbiljett nu också, tur att priserna inte var för höga, hade helt glömt att beställa i tid med allt annat som snurrar, tack och tack för att någon påminde mig... Nä suck jag ska sluta vara så nega, det är bara mycket just nu (som vanligt) med B-uppsats(inlämning om mindre än en vecka) samt 3 konstuppgifter och redovisning av festivalen. Måste dessutom hitta fler kunder att fotografera för att ajgs ka kunna överleva sommaren. Någon som vill? bye