Är så fruktansvärt trött på att hela tiden bli borträknad från saker, det känns som man gör om sina prioriteringar hela tiden för att kunna göra andra till lags, och vad vinner man på det egentligen? Man står där själv och glor. Härligt, minst sagt.

Igår var jag hysterisk för att jag inte vet hur mitt liv kommer se ut om ett halvår, idag har jag fått en släng av lättnad, av att veta att jag kan börja om igen. Ny stad, nya bekantskaper, nya intressen och förhoppningsvis ett jobb.

Nu ska jag plugga lite innan mötet kl 10, hittade som sagt en riktigt bra text igår :) Idag är det WAD(World Aids Day) vilket föreningarna uppmärksammar på Café Tufvan ikväll. KLUBB har utställning av undangömd konst, där vi lyckats låna en vrålhäftig tavla. Jag lovar att ta en bild på den!