Nu känns det med ens sådär tomt igen... Ibland blir verkligheten liksom så verklig och man kommer på sig själv med att prata som om allt vore som vanligt, tills man så klart inser att det inte alls är så. I år har pappa gjort mormors stekta inlagda sill, konstigt att inte ha mormors stekta inlagda sill, det är liksom inte samma sak när någon annan gjort den...
Imorgon ska vi ta oss genom begravningen, det vänder sig inom mig när jag tänker på det, innan har det känts lite som att hon varit borta på semester tillfälligt, att hon kommer komma tillbaka. Nu kommer den inbillningen åter rivas upp, det kommer bli så tydligt att min älskade mormor inte kommer komma tillbaka... någonsin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar