Julen börjar verkligen närma sig nu, det känns väldigt overkligt. Jag är en julälskare, så fort hösten är slut gör jag inte annat än att räkna ner, som jag har längtat efter julen, det har varit en hård termin. Jag har längtat efter ledighet, familjemys och att träffa dem där hemma som verkligen betyder allt. Förberedelserna med julbak och paketköp brukar jag tycka är så kul men just nu känns allt det där bara väldigt plågsamt.

Ledigheten kan jag i princip glömma då jag har massor av skrivande framför mig, orden vill liksom inte ner på pappret och det känns bara helt ofullständigt, familjemys blir det säkerligen en del men jag kan inte låta bli att tänka på det uppenbara, att någon som är så självklar för julfirandet inte kommer vara där. Istället för julbak är det förberedelser inför begravningen som är på tisdag. Allt det där som hela tiden varit så viktigt känns med ens inte så viktigt längre, jag har tom. börjat acceptera tanken att uppsatsen inte kommer bli klar i tid, lustigt hur saker förändras...

Igår var jag iväg en sväng och träffade lite klasskompisar, mysigt att få säga hej då innan jul men jag stannade inte så länge, jag hade faktiskt trevligt men efter en stund kände jag att jag inte alls var på humör så jag gick hem och sov istället :P