Tillbaka till verkligheten...? eller?

De senaste veckorna har varit så hektiska att jag inte ens haft orken att försöka skriva om dem. Sorg, glädje, kaos och så hela spektrat mellan dessa. Den 21 december hade vi begravning för min kära mormor, känsloladdat men otroligt vackert men hjärtat kändes otroligt tungt, det kändes som att jag miste henne ännu en gång. Det var kul att träffa gamla vänner och familj till min mormor och morfar, samt höra allt fint de hade att säga.däremot önskar jag så klart att hon kunde vara där och berätta historierna om hur deras vänskap började. Minst sagt ett känslosamt december... Minnesstunden blev fin och det kändes som att bildspelet jag hade satt ihop blev uppskattat, hoppas det blev ett värdigt avslut, det blev det för mig.

Sedan tidigare hade vi ju en planerad skidresa så det var bara att åka, vi hade ju inte direkt något val. Resan har varit mysig med mycket snowboardåkande men också lite oväntade inslag; mamma och pappa spontangifte sig nedanför backen i en fjällkyrka, efter 31 år, så romantiskt tyckte jag! Jag och mina syskon hade ingen aning. Mitt hjärta var också med och han var lika förvånad han. Champagne och lunch och sedan fortsatt åkning. Dagen avslutades med en trerätters middag i stugan och mycket tal och gott snack, bättre kunde det inte ha blivit!

Nu är jag i Motala hos min darling för att fira nyår med han och hans barndomskompisar, kommer bli spännande minst sagt.

Jag ska så småningom skriva ett inlägg för att sammanfatta året, just nu finns varken tid eller lust.

Alla har vi våra brister, vi är inte perfekta, men något jag kan säga direkt är att jag inte har några som helst problem med att ställa upp när någon behöver det, att jag har mycket att göra är oviktigt, det handlar om en prioritering och oftast sätter jag andra före mig själv.

Något jag däremot har problem med och som gör mig väldigt besviken är att trots det att jag jämt ställer upp för andra är det ytterst sällan som någon ställer upp för mig, inte ens när jag ber om det (och tro mig det är inte ofta jag ber om hjälp med saker) När jag har det jobbigt vem kommer då och ställer upp för mig..? så jäkla irriterande med folk som bara tänker på sig själva hela tiden.

Märker mer och mer vilka som verkligen bryr sig, ska bli skönt att börja på ny kula till våren och kunna rensa bort de som ändå skiter i vilket, de som ändå bara får mig att må dåligt.

Aldrig detsamma

Nu känns det med ens sådär tomt igen... Ibland blir verkligheten liksom så verklig och man kommer på sig själv med att prata som om allt vore som vanligt, tills man så klart inser att det inte alls är så. I år har pappa gjort mormors stekta inlagda sill, konstigt att inte ha mormors stekta inlagda sill, det är liksom inte samma sak när någon annan gjort den...

Imorgon ska vi ta oss genom begravningen, det vänder sig inom mig när jag tänker på det, innan har det känts lite som att hon varit borta på semester tillfälligt, att hon kommer komma tillbaka. Nu kommer den inbillningen åter rivas upp, det kommer bli så tydligt att min älskade mormor inte kommer komma tillbaka... någonsin...

Julen börjar verkligen närma sig nu, det känns väldigt overkligt. Jag är en julälskare, så fort hösten är slut gör jag inte annat än att räkna ner, som jag har längtat efter julen, det har varit en hård termin. Jag har längtat efter ledighet, familjemys och att träffa dem där hemma som verkligen betyder allt. Förberedelserna med julbak och paketköp brukar jag tycka är så kul men just nu känns allt det där bara väldigt plågsamt.

Ledigheten kan jag i princip glömma då jag har massor av skrivande framför mig, orden vill liksom inte ner på pappret och det känns bara helt ofullständigt, familjemys blir det säkerligen en del men jag kan inte låta bli att tänka på det uppenbara, att någon som är så självklar för julfirandet inte kommer vara där. Istället för julbak är det förberedelser inför begravningen som är på tisdag. Allt det där som hela tiden varit så viktigt känns med ens inte så viktigt längre, jag har tom. börjat acceptera tanken att uppsatsen inte kommer bli klar i tid, lustigt hur saker förändras...

Igår var jag iväg en sväng och träffade lite klasskompisar, mysigt att få säga hej då innan jul men jag stannade inte så länge, jag hade faktiskt trevligt men efter en stund kände jag att jag inte alls var på humör så jag gick hem och sov istället :P

...

Fick äntligen tillbaka lite respons på min uppsats, inte för att jag lyckats skriva något på 5 dagar, det fins liksom ingen som helst motivation eller inspiration till det. Jag börjar dock få lite panik över att jag ska lämna in materialet den 22 december och bara kommit ungefär halvvägs om man ser till omfattningen... Responsen var dock ganska bra och kom på mig själv med att sitta och tänka: "Detta måste jag ringa och berätta för mormor" när jag i nästa sekund inser att jag inte kommer kunna göra det igen...

Just nu sitter jag och tittar på en massa bilder, att engagera mig i begravningen känns som ett bra sätt för mig att bearbeta... fascinerande att höra morfar berätta om mormors liv samt att välja ut bilder för att representera det. Förresten, ni som har NST eller Ystad allehanda har kanske sett dödsannonsen idag, väldigt vacker tycker jag...

En stjärna har slocknat

Till minne av min mormor, Vivan Lindström

Jag har aldrig glömt vem jag var

Jag har bara låtit det sova

Kanske hade jag inget val

Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig

För att jag är jag

Kunna vara stark och fri

Se hur natten går mot dag

Jag är här

Och mitt liv är bara mitt

Och den himmel jag trodde fanns

Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Verkligheten kommer och knackar en på axeln och jag vill allra helst blunda för den för det gör så vansinnigt ont. Trots alla försök går inte verkligheten att rymma från, även om den under de senaste dagarna har varit nästan omöjlig att bära. Min älskade mormor- min största förebild och förmodligen också min favoritperson i världen har somnat in. Det finns inget som skulle kunna ha förberett mig för något som detta... Hon fattas mig.

Jag unnar ingen att få ett besked som detta, speciellt inte på resande fot, utan någon naturlig plats att ta vägen... Tacka gudarna för Sara som fick kämpa för att få tag i mig. Jag är tacksam för Olof, som under tisdagsnatten som höll mig, då det kändes som att jag skulle falla genom ett svart hål, då jag grät tills det inte fanns något kvar. Kärleken kommer aldrig försvinna, den bär jag med mig för alltid. Älskad och saknad av så många

Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärtat.... En tomhet sprider sig i hela min kropp och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna fylla den...

Tillbakablick

Jag sitter här och snokar bland folk bilder på facebook, spännande att se vad folk har för sig tycker jag men ändå så är det med en blandning av saknad och längtan som jag tänker tillbaka på mina år här i Växjö. För man tittar på andas bilder och tänker: Gud vad längesedan det var som vi gjorde det där" det man glömmer är att vi faktiskt också varit där. När vi gick vårt första och andra år festade vi ofta, hade galna förfester, umgicks jämt, gick till kårpubarna och dansade som galningar, vi var liksom, hur ska man säga... "fria" och "obekymrade" är nog det rätta benämningen på det. Gud vad kul vi haft! Titta själva nedan:

Lustigt vad man glömmer saker! Vi har fortfarande kul tillsammans, det är inte det som är problemet, problemet ligger helt enkelt i att man har så mycket i huvudet att man helt enkelt inte kan slappna av (inte jag i alla fall). det är ju nu man vill passa på att umgås, snart flyttar vi alla till olika ställen i Sverige, tungt att tänka på men så är det ju.

Jag längtar till nästa termin, säg slutet av januari när uppsatsen (förhoppningsvis) är klar, årsmöte och överlämnande av ordförandeposten är avklarad. Jag kommer sakna föreningen något makalöst, samtidigt som det känns skönt att lämna över till någon annan som har helt ny energi. Jag har verkligen gett allt jag har och mer där till och ångrar inget, så på ett sätt ska det också bli skönt så klart. När allt detta är avklarat börjar vi givetvis med ekonomikursen men efter denna terminen tror jag att jag klarar av vad som helst så då, då ska vi återuppleva vårt första år!

...

Har en plugghelg, sitter och skriver på bildanalys men kan verkligen inte koncentrera mig. Analyser brukar vara min styrka, det brukar liksom alltid finnas något för mig att säga om bilder, det är när jag betraktar bilder och skriver analyser som jag verkligen känner att det jag gör är precis det rätta för mig. Jag vet dessutom att när jag väl fått analyserna kommer detta underlätta skrivandet av huvudtexten till uppsatsen. Varför kan inte bara telefonen sluta vara avstängd.!? Jag kan ju inte släppa tanken att något kanske har hänt...

Sa försöka släppa detta och skriva lite istället

Idag kom jag iväg till biblioteket i tid, fantastiskt! Jag måste erkänna att det varit väldigt kämpigt att ta sig ur sängen och att överhuvudtaget plugga på sista tiden... Jag märker också hur kort tid jag egentligen lyckat hålla fokus uppe. Måste hela tiden göra något emellan för att sedan skriva några rader. Jag har skrivit om teoridelen igen, dock inte helt klart men omformulerat det mesta, bra jobbat Matilda! (har bestämt mig för att berömma mig själv när jag lyckat få något gjort)

Jag funderar på att börja med bildanalyserna idag, det är verkligen på tiden egentligen men jag fasar lite in för det, varför vet jag egentligen inte för bildanalyser brukar vara min styrka i skrivande (förra uppsatsen så lossande ju allt när jag hade gjort själva analysen så jag valde att binda hela arbetet kring analysen)

Sen är det en annan sak. Jag sitter alltid på samma ställe (nästan i alla fall) NU var det en som frågade om jag kunde flytta mig till platsen bredvid för hans sladd inte räckte så långt. Visst vad ska man säga... Morr jag sitter ju så bra där men snällt flyttade jag på mig. Dock är det jobbigt för personen i fråga luktar dessutom illa, ilandsproblem det här!

Är så fruktansvärt trött på att hela tiden bli borträknad från saker, det känns som man gör om sina prioriteringar hela tiden för att kunna göra andra till lags, och vad vinner man på det egentligen? Man står där själv och glor. Härligt, minst sagt.

Igår var jag hysterisk för att jag inte vet hur mitt liv kommer se ut om ett halvår, idag har jag fått en släng av lättnad, av att veta att jag kan börja om igen. Ny stad, nya bekantskaper, nya intressen och förhoppningsvis ett jobb.

Nu ska jag plugga lite innan mötet kl 10, hittade som sagt en riktigt bra text igår :) Idag är det WAD(World Aids Day) vilket föreningarna uppmärksammar på Café Tufvan ikväll. KLUBB har utställning av undangömd konst, där vi lyckats låna en vrålhäftig tavla. Jag lovar att ta en bild på den!

Ups and downs

Mitt humör är verkligen som en bergodalbana just nu, en ständig emotionell färd där varannan dag är bra och varannan hysterisk. Uppsatsarbet tar verkligen på krafterna, det är hela tiden en kamp med inspirationen. Men sen är det såklart osäkerheten inför framtiden, innan har man hela tiden vetat hur livet ska se ut, i alla fall ett år frammåt. Det gör mig nervös att inte veta hur mitt liv kommer se ut om ett halvår. Visst msn måste försöka leva i nuet lite också som min mamma så snällt påtalade, men det är ju de där små sakerna som gör mig hysterisk. Som tex. Får jag praktikplatsen i Stockholm(intervju nästa vecka) kan jag inte ha kvar lägenheten i Växjö vilket innebär att jag måste säga upp lägenheten i januari då jag har tre månaders uppsägningstid. Var jag sen ska bo blir ett mysterium som jag inte ens börjat ta tag i, snurrar gör det! För att komma med något positivt denna tisdagsmorgon kan jag i alla fall säga att jag hittat en massa artiklar till uppsatsen, varav en jag håller på att plöja genom verkligen verkar vara jätteanvändbar! Wee! Imorgon ska jag göra mitt bästa för att få ner en sammanfattning i mitt dokument!

Torris!

Min hy strejkar totalt, är så torr att jag bara flagar i hela ansiktet....det är som om jag hade ormskinn i hela ansiktet och jag vet inte riktigt vad jag ska göra, måste nog köpa en supercreme. I vilket fall gav jag upp biblioteket när första munsåret dök upp så nu sitter jag hemma med ansiktsmask, ska spraya fuktgivande vätska i ansiktet hela kvällen och hoppas att få bukt på det hela.

Ibland har man det lite extra bra

Helgen har varit just så fin som man skulle kunna tänka sig. Jag hade helgen till ära unnat mig att vara helt ledig, och tro mig det var välbehövligt. I fredags var det fest hos Emelie, fick meddelande från darlingen att tåget var väldigt försenat, mitt svar blev: hör av dig när du börjar närma dig. Helt plötsligt ringer det på Emelies dörr och vem står inte där om inte min goding ;) Jag älskar spontanitet och överraskningar och än så länge har jag inte sett så mycket av det, tänka sig det är alltid något nytt jag upptäcker hos honom! Vi hade en kul kväll, vi skulle till Stallet, det blev Sivans då kön var ruskigt lång. Inte så mycket folk men dans, drinkar och gott snack.

Det slog mig också vilka underbara människor jag känner och jag fick så mycket smicker att jag helt enkelt rodnade, egoboost kan man behöva ibland, speciellt när det rör arbeta som jag jobbar hårt för. På tal om det så fick jag ett efterlängtat mail i fredags, därav det sjukligt muntra humöret! Jag ska upp till Hufvudstaden på intervju till en praktikplats, jag måste förbereda material, några tips!? Exalterad till 1000 över detta!

Lördagen tog vi det lugnt och hade en riktig mysdag, pizza, på spåret(repris) och film och godis så klart! Första advent var mysmysmys med lussebak, julmusik och julskyltning. Inte konstigt att det kändes tyngre än vanligt när han åkte hem... Jag fortsatta julmyset med några klasskompisar på kvällen med glögg och nybakta lussebullar.

Sånt är det - livet

Önskar att all bara skulle kunna falla på plats. Jag står fortfarande utan praktikplats vilket börjar göra mig aningens nervös. Det är ju inte precis som att jag inte ansträngt mig, tvärt om. Men kanske är det så att man borde sänka ribban en aning..? Men jag är inte sån, jag vill inte nöja mig, men skit lär jag väl få för det.

Imorgon kommer äntligen min darling :) Vi ska träffa lite vänner, ha lite bara vi tid och julmysa med lussebak och glögg med mina klasskompisar. Gud vad jag längtar till helgen och gud vad jag önskar att helgen kunde vara förevigt! ;)

Som om jag inte tjatat om det tillräckligt... Jag skriver C-uppsats nu, igår lämnade vi in utkast och imorgon ska vi ha uppsatsmöte. Vrålrädd är jag att att min text ska bli totalt sågad, att det jag tänkt är för omfattande eller helt enkelt inte håller måttet. Jag är just nu inne i en ingen inspiration att varken skriva eller läsa just nu så det är inte lätt, för jag vill verkligen skriva men hjärnan står still (teoridelen, själva skrivandet av huvudtexten lär inte bli något problem)

Förresten så var jag och storhandlade idag. Storhandling blev det verkligen eftersom mitt kylskåp, frys och skafferi gapade tomt. Jag packade i två enorma pappkassar och bar dessa till bussen, trodde mina armar skulle gå av :P Inte kunde man sätta ner kassarna heller då det är decimeter lager med snö överallt :P Man kan ju skratta åt sig själv! haha

Nej nu ska jag sätta mig och fortsätta läsa genom allas uppsatser

problemet löst

Jag har gått och inbillat mig att jag har någon mysko sjukdom som gör att mina handleder är alldeles krampiga jämt. Nu har jag seriöst börjat överväga om detta helt enkelt kanske beror på allt skrivande och tiden framför datorn. Låter troligt.

Det är segt

Sitter på biblioteket och försöker skriva på min uppsats men bristen på inspiration gör sig påmind, därav att jag inte får något gjort för tillfället... Inte blir det bättre av att mitt Word krånglar som bara den, morr! Just nu har jag översatt och fått ihop en av mina teorier till uppsatsen och nu måste jag bara banta ner den och ändra formuleringarna en aning samt uttrycka på vilket sätt den är av vikt för uppsatsen.

.

Hoppas att jag lyckas få gjort en de imorgon tills då vi ska lämna in våra färdiga delar till uppsatsen. Vore hur skönt som helst om de på opponeringen på fredag tycker att jag kommit en bit på vägen... För det känns ju inte direkt så. Som tur är har jag finaste Jessica framför mig, lite moraliskt stöd såhär i uppsatstider och känslan av att man är social fast man egentligen inte är det.

Min moma

För er som inte visste det så har jag världens finaste moma. Hon har alltid varit ett stort stöd för mig och i hela mitt liv har hon alltid uppmuntrat mig att gå min egen väg. Hon är förmodligen den person som påverkat mig mest under alla år och utan tvekan min största förebild. Jag bestämde i lördags eftermiddag mig för att åka hem för att hälsa på henne i på sjukhuset, det blev ett besök när jag var framme med tåget och förvånad det blev hon :P

-Men Tilda, är det du? är du här?

I min hemby Munka Ljungby var det julskyltning i söndags, och eftersom mormor inte kunde gå på julmarknaden tänkte jag att jag kunde ta julen till henne, så det gjorde jag också! Jag bakade en adventskaka med saffran, äpple och nötter kokade glögg och fixade pepparkakor sen åkte jag in på sjukan och dukade upp med röda servetter och tända ljus. Hur mysigt som helst blev det och jag tror det var väldigt uppskattat. Vi pratade om allt möjligt och tittade på bilder från balen jag var på förra helgen och så fotograferade vi med photobooth!

Mej hjärta dej

Precis idag är det ett år sedan jag och min darling träffades. Eftersom vi inte har någon egentlig koll på när vi egentligen blev "tillsammans" så tycker vi båda att dagen då vi träffades är ganska speciell, för det är den faktiskt! Vilket fint år det varit, hektiskt för mig med mycket åtaganden som jag inte riktigt vet hur jag skulle klarat mig genom utan hans lugn. Så kliché eller inte så känner jag mig väldigt lycklig och blir mer och mer kär för varje dag. Vem hade kunnat tro det för ett år sedan..? ;)

Fredag med tungt hjärta

Alltid förr när jag var som mest ledsen och saker och ting kändes helt hopplöst fanns fanns han där, världens trognaste vän och det bästa stödet man kunde få. Älskade Nalle. Jag har inte skrivit mycket om honom sedan den där dagen, det är väl mitt eget sätt att bearbeta antar jag. Även om han inte förstod ett ord av vad man sa så undgick det aldrig honom när jag var ledsen och hoppade upp i sängen för att trösta. (sängen tog han sedan helt över, på ett mycket elegant sätt måste jag säga och en annan fick sova bäst man kunde i fotändan). I kväll har jag gråtit... gråtit för nära och kära som kämpar med sjukdom, gråtit för folks brist på moral, gråtit för att bli tagen för givet, men också gråtit för gråtandets skull. Önskar att min trogne vän var här, jag hade behövt honom. Imorgon blir det en snabbtripp ner till Skåne trots allt, mitt hjärta säger att jag måste.

Har lyckats få lite gjort på uppsatsen idag, eller snarare lyckats hitta bra källor och artiklar som jag kommer kunna använda mig av (måste skriva ut pdf dokumenten) Det känns bra! Målet är att få klart teorin till nästa vecka så att jag kan börja med huvudtexten sen.

Sitter och funderar på om jag ska ta och åka hem till mor och far trots allt. Min kära moma ligger på sjukhus igen och det känns som man kanske skulle ta sig hem, det var ju ett tag sedan jag träffade dem senast. I vilket fall blir det inte i så fall inte idag utan sent imorgon eftermiddag. Jag har ju som sagt en hel del arbete jag måste göra.

Glädje!

Egentligen vet jag inte var jag ska börja för jag är fortfarande helt uppe i varv! Igår pratade jag med världens underbaraste Kristel via Skype. De första 10 minuterna av samtalet satt vi bara och skrattade, det kändes helt otroligt att att se henne igen, även om det var via kamera. Vi har inte hörts av på nästan 2 år, varför vet vi inte riktigt, det har bara blivit så. Men vi hade så mycket att prata om!

För er som inte kände mig då: Jag och Kristel känna varandra när vi båda var au-pairer i Schweiz. Vi hade många galna utflykter med "våra barn" men även på helgerna (vissa saker borde vi kanske glömma? haha), också tillsammans med Louise så klart! Hur som helst var det bland de bästa 10 månaderna i mitt liv, de där i Schweiz, härligt att ta upp kontakten igen!

Bilderna är från min avskedshelg när jag Kristel, Relika och Hugo åkte till Yvoire :)

vad är väl en bal på ett flygvapenmuseum

Jag är inte så bra på att uppdatera nuförtiden, det är helt enkelt så mycket som händer hela tiden så jag blir helt snurrig! Måste först och främst säga att jag har världens bästa pojkvän, blir nog mer och mer förälskad varje gång vi träffas, han får mig alltid att må bättre, känns fantastiskt! Så helgen då. O hade han fått "order" att göra snittar till drinken på mässen inne på helikopterflottiljen, militärer ni vet... Ni ska veta att min han förmodligen är den stresståligaste människan jag känner, han är inte den som oroar sig för saker, men på fredagen var han helt snurrig haha (umgås för mycket med mig kanske?). Så som det alltid är när man har för lite tid och är stressad händer oväntade saker som gör det hela värre. Känner ni igen det där?

- Ja... Vi körde på ett rådjur på väg till ICA när vi skulle köpa saker till råvarorna.

Det stackars djuret bara hoppade ut från ingenstans och det fanns inte en chans att vi inte skulle träffa. Som om det inte vore nog flög det efter att ha träffat oss, rakt upp på en mötande bil, deras bil tog mer skada än vår antar jag (varken de eller vi hade möjlighet att stanna direkt så vi vet inte). Det blev samtal till polisen och försäkringskassan samt åka tillbaka till platsen för att kontrollera platsen. Som tur var gick O ur bilden och gjorde det där, jag är tacksam att jag slapp. Stackars djur än en gång.

Lördagen fixade vi lite med snittarna sen lämnade O mig hos frisören, skönt att få bli fixad sådär! Lite ovanlig men fin frisyr blev det (bilder kommer så snart jag fått dem) Vi åkte till Linköping för att checka in på hotellet samt klä oss inför Höstmiddagen och sedan iväg till fördrinken. Jag var såklart jättenervös, har känslan av att inte passa in i sånna där sammanhang. det gick bra, folk var trots allt trevliga, även om man kanske inte har jättemycket gemensamt. Höstfesten var inne på flygvapenmuséet, det var hur häftig som helst! Välkomstdrinken och minglet var i den nybyggda delen där de byggt upp utställningsrum från de olika årtionden samt med flygplan hängandes i taket och inte att förglömma; en riktigt maffig musikkår. sedan följde en trerätters middag i gamla hangaret bland flygplanen som stod runt om oss :) Trevlig middag i bra sällskap! Jag och O dansade massor, improviserade kallar vi själva det, men gud vad kul det var! Vals, bugg och foxtrot :) När vi kände oss nöjda med kvällen, aningens berusade får jag nog lov att erkänna, tog vi en taxi till Scandic där vi bodde över. Nästa morgon var det hotellfrukost - Me love that!

Fantasticum!

Stockholmsresan har varit helt fantastisk och alldeles underbar :) Men inte att förglömma ruskigt intensiv, det känns som vi avklarade en flera veckors kulturuttryck på 2 dagar. Vi var en härlig grupp, eliten som vi lite skojfriskt kallar oss; jag, Adam och Rikard (ja vi saknar dig Carl!) samt 3 st lärare från konsten. Lite skamligt att endast 3 st följde med tycker jag, med tanke på alla förberedelser lärarna hade gjort. Vi besökte Moderna Museet där vi fick en visning av Joakim som gick ut kulturledarprogrammet för två år sedan (om jag inte mins helt fel), han gav oss en fantastiskt bra visning och vi fick svar på många frågor som kan vara nyttigt inför hösten och kommande kulturjobb. Givande minst sagt! vi besökte även Nationalmuseum, nordiska museet, betraktade offentlig konst i stan, hade stadsvandringar och redovisningar samt ett besök med visning på Fotografiska. Måste jag säga att detta var det bästa på hela resan!? Sandy Skoglunds fotografier är helt enkelt fantastiska!

På fredagen fortsatte jag in mot centrum efter att jag sagt hejdå till gruppen för att träffa bästa kusinen Sara, och besökte sedan Fotografiska igen =) Vilken succé det stället är! Vi hade hur trevligt som helst! Kvällen tänker jag inte nämna för jag har fortfarande fruktansvärd ångest, tänker bara säga att jag har världens finaste kusin!

Lördagen bar det av till Vällingby för att umgås med mina gotlandsvänner Josefin och Nick, vi shoppade, spelade spel och pratade om allt mellan himmel och jord och som vanligt kändes det som det var igår vi sågs senast. Jag fick se den nya lägenheten som efter ett halvårs problem äntligen går att bo i. Söndag shoppade jag och Josefin men jag hann även träffa Pelle en sväng medan övriga jobbade. Full fart som vanligt när det gäller saker jag tar mig för. Igår bar det hemåt och jag var trots allt ganska lättad av att lämna hufvudstaden ;-) Dock saknade jag kollektivtrafiken redan efter 10 minuter i Växjö då min buss inte dök upp och jag fick vänta på nästa i 20 minuter haha Det blev möte med utbildningsföreningarna på Campus och sen svimmade jag nästan av trötthet och slappade resten av kvällen.

16.22 Klockan är enligt angivet klockslag... det är redan mörkt... Eller ja det är inte riktigt helt kolsvart ännu men det är definitivt på god väg. Det är svårt att förstå att det går så snabbt, jag vet ju att vi ställde tillbaka klockan och att enligt sommartid skulle klockan varit 17.00 egentligen, men det är ändå helt sjukt tycker jag. Värre ska det dessutom bli. Jag sitter och försöker få klart mitt andra referat, något jag försökt med sedan igår men min hjärna verkar liksom helt stängt av sig. Problemet är mest att jag inte hunnit läsa hela avhandlingen som jag ska referera, den är så tung terminologiskt samt i teorierna att det dessutom hade varit omöjligt att ta sig genom hela i ett svep liksom. Missuppfatta mig inte för avhandlingen är bra och nyttig och jag kommer förmodligen använda mig mycket av den till min uppsats. Men den fungerar förmodligen bättre att läsa lite i taget ur. Det mesta kan man ju faktiskt skriva om något om man läst inledning samt en del av kapitlen, men jag har hoppat över: "Vad kommer författaren fram till samt finns det en röd tråd- precisera..." Det är lite svårt att svara på när man inte läst allt, jobbigt och dessutom hatar jag att jag inte hunnit med allt, jag vill ju inte slarva liksom.

Nu ska jag ta mig en stor kopp te, läsa genom och försöka banta ner texten ännu mer samt försöka skriva klart de delar av referatet som jag inte gjort ännu och sen blir det föreningsmöte kl. 18, tack och lov här hemma hos mig så jag slipper ränna ut i regnet och mörkret.

Vänskap

Jag har världens finaste människor runt mig, jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på det och är så tacksam för att ni bryr er om mig och hur jag mår. (för sanningen att säga så har det inte varit "high life" för mig på sista tiden)

Konversation från idag

C: "Hur är det egentligen, du kör inte slut på dig..?"

Jag: "... (tystnad)... Förra veckan var det kaos, men nu börjar det ju lugna ner sig lite."

C: "Du... Du måste ju ta det lugnt också... Du får ju inte gå in i väggen..."

Jag har knappt varit med på något kul på senaste tiden, saknar att ha ett socialt liv. Men efter Stockholm ska jag bjuda hem världens finaste klass, det är ett löfte! Dessutom har jag mycket att se fram emot nu och det är det jag fokuserar på! Stockholm here I come!

Saknad

Ibland förbannar jag distansförhållande, ni som har er kära nära bör verkligen värdesätta det. Att spontant kunna gå förbi bara för att säga hej när saknaden är stor, inte så lätt för en annan. Bara det att kunna ses mer spontant, utan att behöva planera helger i månader framåt, det skulle bara skönt. Idag saknar jag min darling jättemycket, vill bara att han ska krypa ner här bredvid mig. Bara två veckor kvar.

Lyckan

Helgen har tillägnats plugg, vet inte egentligen hur mycket jag fått gjort men det har lugnat mig en aning i alla fall och jag har faktiskt haft en mysig helg med mig själv. Fast jag tror mitt topphumör beror på underbaraste Emelie Fredriksson som var här på middag i fredags. Härligt att äntligen få pratat om allt mellan himmel och jord, käka god mat och se film. Vi såg "Sweeney Tod" vi är både helt sålda på musikaler, men var väl ganska överens om att den var ganska köttig haha. Jag kunde inte först komma på varför jag kände igen scener och varför av någon anledning jag kände till hela storyn, sen kom jag på det: Jag gick ju en musikteaterkurs mitt första år där vi skulle ha filmmusikalredovisning och då var det någon som presenterade filmen.

Något annat som gör mig lycklig är att ha det fint omkring mig, det är något som växt speciellt det senaste året och man börjar mer och mer hitta sin inredningsstil. Nu är jag ju den typ av person som är lite otålig och vill egentligen fixa allt med en gång, för mitt hem har kommit att nästan kännas obeboeligt, lustigt tänker ni kanske men jag ska förklara: Jag har mer och mer börjat se det som jag inte gillar, när man flyttar hemifrån är det ju ganska naturligt att man skapar ett hem av det som man redan har eller som man får av andra (med förutsättning att man samlat på sig några möbler så klart) Men för att komma till det som nu gör mig lycklig: Jag har köpt/fått ett nytt sängöverkast (tidig julklapp från mor och far) Jag har så länge jag kan minnas velat ha ett sängöverkast med lappteknik, har funderat på att sy ett eget men ack, har inte tid helt enkelt. Jag sprang på ett superfint på Indiska när jag och min darling var i Linköping och eftersom det var 20 % rea kostade detta dubbelöverkast bara 800 kr, eftersom jag ska göra diverse resor denna månad har jag själv inte råd med det och mamma sa därför att jag borde köpa det som en tidig julklapp från dem. Dock blev det inte överkastet jag tittat på (det som jag åkte in till stan för att köpa) utan ett annat i lite dovare färger, mer sofistikerat som går i grönt och lila) Jag älskar det! Och vilken skillnad det gjorde på lägenheten :)

Nu vill jag bara sätta igång med renoveringen av mitt skrivbord (det står nu ner i Skåne och väntar på att bli nerslipat och ommålat till vitt) Bifogar lite bilder från min "Vill ha lista" (observera att Maskroslampan från IKEA är högt på listan, den får dessvärre inte riktigt plats i min lägenhet och bara i protest vägrar jag köpa någon annan lampa för jag vill inte ha någon annan :P)

Maskros IKEA

Påslakanset från IKEA, så vackert!

Hur kan man inte gilla burkar! Hittade superfina på: www.trend4you.se

ps. måste också få tillägga: Mina grannar är konstiga, spelar bas mitt i natten, festar JÄMT och för tillfället låter det som att grannen över mig håller på att riva sin lägenhet, som att det är bowling på gång eller något liknande. haha

Kreativitet

Ni vet när man egentligen borde göra något blir man desto mer inspirerad av att göra något kreativt, att skapa något eller helt enkelt göra något som man älskar. Jag kan inte sticka under stolen att det kan tänkas vara dålig timing att köpa en mac mitt i all denna kaosen. samtidigt som jag haft fantastisk nytta av den i allt mitt skrivande vill jag ju bara sätta mig in i alla funktioner samt föra över allt mitt text- och bildmaterial. Dock har jag fört över vissa saker som jag definitivt inte vill förlora och då hittade jag bilder som jag redan redigerat och tänkte "Vad bra då kan jag skapa färdiga mappar med redigerade bilder". Men när jag såg hur jag redigerat bilderna eller vilka brister som fanns kunde jag inte låta bli att skapa ett album med alla de bilder som jag verkligen tyckte om och bestämde mig för att redigera dem "på riktigt" Har långt ifrån bearbetat alla men många av dem jag gjort är jag supernöjd med, de är så mycket starkare nu än de var förut lägger upp lite exempel så ni kan se hur bra det blev!

.

och så fortsättningen...

Nu på morgonen har vi haft uppsatsventilering, det gick bra tycker jag, jag fick bra respons och vet vad jag ska bygga vidare på. Jag ser verkligen fram emot att avsluta de två första delkurserna så att jag kan lägga allt mitt fokus på att göra en bra uppsats.

Nu ska jag gå till biblioteket för att plugga inför morgondagens seminarium, svårt att veta vad man ska fokusera på när uppgifterna omringar en men målet är ju att läsa även i avhandlingen idag, minst 50 sidor om dagen måste jag ju. I vilket fal så försöker jag fokusera på vissa saker i taget... En stor konsekvens av att vara helt nergrävd i plugg är att livet i övrigt håller på att förfalla. Jag har inte tvättat sen gud vet när, har nu insett att jag måste tvätta idag eftersom jag inte har några rena underkläder kvar i garderoben, dammigt är det i lägenheten, för min dammsugare har gått sönder (röret har knäckts) och jag har helt enkelt inte haft tid att åka och köpa en ny... Som sagt total misär :P

En annan sak som nästat reducerats till obefintlighet är mitt sociala liv. Igår tackade jag nej till filmkväll, tackat nej till Halloween fest på söndag och idag skulle klassen tydligen bowla, som jag fått tacka nej till dels för att jag ska tvätta (vilket jag ju måste göra) dels för att jag måste plugga och pyssla med föreningen dels för att jag har en stockholmsresa + bal planerade denna månaden och helt enkelt inte har råd. Men ja, ni som känner mig vet ju att det sociala är jätteviktigt för mig, därför känns det tråkigt att vara tvungen att tacka nej. Men det är bara att läsa sig att ibland måste man skippa saker som är roliga för att göra tråkiga saker som är nödvänligt, dags att bita i det sura äpplet...typ!

MEN imorgon kommer min kära Emelie hit på middag, film och skitsnack. Ska bli supermys och jag behöver verkligen prata av mig med just henne :-)

Ska unna mig en stor kopp kaffe, lyssna på lite härlig musik och försöka hitta fokus, hej svejs!

Panik och ångest omvartannat

Nu är jag där igen, fast nu är det seriöst värre än någonsin... C-kurserna är helt sanslösa, jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Som vanligt sliter allt och alla i en och var ska man egentligen börja?

*Jag har precis avslutat en uppgift som egentligen skulle vara inne igår (nämnde jag att tågfan var försenat igår och därför missade jag inlämningen)

*uppsatsutkastet ska in idag

* Tills torsdag måste jag läsa 6 uppsatser då vi har uppsatsmöte och jag måste kunna ge ordentlig feedback till den person jag ska opponera på.

*Nämnde jag dessutom att Vi har seminarium på fredag och en massa förberedande läsning som borde göras samt ett tillhörande PM (så klart)

* sen har vi den där avhandlingen på 390 sidor tills på fredag (som jag för övrigt bara har läst inledningen och avslutningen på) och glöm inte referatet jag måste skriva på denna + en till avhandling (som jag faktiskt redan läst) samt förbereda en muntlig presentation av en av dessa på avhandlingar tills nästa onsdag.

*för guds skull glöm nu inte föreningen, gästseminariet som jag håller på att planera och resan för 40 personer som faktiskt måste tillkännages denna veckan, world aids day och introducera alla nya till festivalarbetet... ja listan här kan bli väldigt lång

Nästa onsdag direkt efter redovisningen åker vi med konsten till Stockholm, det ska bli sjukt kul men intensivt så klart. (trots allt bra att ha något att se fram emot) Faktiskt är det så att mina helger är helt fulla fram tills december inte konstigt att man håller på att gå under av stress och ingen spontanitet för 5 öre finns det rum för, blä och fy, jag ska sluta trakasera mina läsare (om jag nu har några haha)

Bad taste sittning

Jag känner att jag måste skriva lite mer ingående om sittningen i onsdags. Temat var alltså "Bad Taste" och jag körde på tacky taste och körde på nätstrumpor, kort volangkjol, dubbla korsetter och riktigt rufsigt hår. Sminkningen var också ganska extrem, behöve egentligen inte säga mer då ni säkert själva kan tänka er vad jag såg ut som, men jag säger det ändå - jag såg ut som en hora. Var lite tveksam till om jag verkligen vågade gå så men Jessica och Carro övertalade mig. Reaktionerna var gabska många haha, de flesta sa att de tycke jag hade en grym outfit, jag ska lägga upp en bild jag lovar! (dock äger jag fortfarande inte en liten kamera, snälla tomten ge mig en) haha

Maten var hamburgare, alla fik göra sin egen bad tasty hamburgare, musikquiz samt gott snack med goa människor :-) jag, jessica och Sigrid bjöd dessutom på lite dans. kulturledare är bäst!!! Mellanfest hos Rikard och sen snöbollskrig!

Vi ser det snöar, det var väl roligt HURRA!

Hemma från en fantastisk kväll med helt fantastiska människor, fulsittningen på Sivans med KLUBB var hur kul som helst! Kvällen avslutade vi med ett monster-snöbollskrig (ja ni läser rätt, gud vad mycket snö vi fått), isbitar är både händer, ben och fötter men serriöst, det är med ett stort leende på läpparna som jag går och lägger mig denna afton/natt.

over and out!

Mys i Hillarp

Det blev en spontanresa till Skåne i helgen trots allt, visst att jag kanske inte fått gjort så mycket som jag hade velat men lite semester har jag fått och fått ta det lite lugnt och haft mysigt med mina föräldrar och bröder. Det blev att baka Cupcakes till yngsta bror som fyller 16 år på tisdag. Mormor tyckte jag borde skola om och bli konditor istället haha.

Just nu sitter jag och funderar på min utklädnad till onsdagens sittning med temat " bad taste" Jag har ingen aning vad jag ska ha på mig, tycker det är ett svårt tema. Man har under två års konststudier fått inpräntat att dålig smak inte existerar. Smaken är subjektiv, för vem bestämmer egentligen vad som är dålig stil... Jag kan inte riktigt säga heller vad dålig stil är enligt mig. Någon som har något bra tips!?

Beslutsångest (igen)

Är så trött på Växjö, eller kanske inte Växjö som stad egentligen utan snarare allt som rör skolan. Min skoltrötthet är så stor just nu att jag inte riktigt vet hur jag ska klara av allt arbete, motivationen saknas om jag säger så. Därför började jag igår på att åka hem och samla krafterna... Egentligen skulle jag vara kvar i Växjö och plugga men det känns som att jag inte kommer få något gjort här och istället sitta och må dåligt över att jag inte får gjort det som jag borde. Kanske om jag kommer hem och blir lite ompysslad kanske jag kan skärpa mig med studierna. Tror nog jag gör så!

Beslutsångest (vad ovanligt)

Sitter och funderar på om jag ska gå på träningspasset jag bokat... Är inte ett dugg sugen efter en natts dålig sömn, heldagsplugg och huvudvärk. Är inte klar med förberedelserna inför morgondagens seminarium om visuell retorik ännu och borde som sagt göra klart det för att liksom vara förberedd... (jag har i alla fall läst allt) Men den är det ju det att jag lovat mig själv att jag i alla fall måste träna 2 ggr/vecka och eftersom jag funderar lite oplanerat på att åka hem imorgon, har dock inte bestämt mig ännu... borde jag ju faktiskt träna ikväll. Jag är bara så otroligt trött på det här stället, alla åtaganden, plugget och mycket mer, det står mig upp i halsen. Jag vill bara bort härifrån.

Kan fortfarande inte bestämma mig... Dock tror jag att jag är för seg i huvudet och för upprörd för att jag ska ta tag i skolarbetet mer, lika bra jag går iväg och tränar, kanske när jag kommer tillbaka är jag piggare i huvudet (inte i kroppen haha) hmm...

20.00 Jag var duktig och gick faktiskt och tränade. Det var faktiskt en ganska fruktansvärd upplevelse, jag kände mig så otroligt malplacerad när alla hurtiga människor vällde in. Min tankegång var en sann kulturledares " detta är inte normalt" Man fick ingen som helst instruktion om utrustningen så jag fick försöka titta vad alla andra tog (jag hatar sånt, otroligt förvirrande) Men i vilket fall som helst var det skönt att träna, dock kan jag inte lyfta mina armar över huvudet nu, mjölksyra, oh yes!

Tanke: Vilka vägar ska man vandra

Jag borde verkligen sova, men jag kan helt enkelt inte. Det är en av de saker jag verkligen hatar, att inte kunna sova då... Just nu är det sjukt mycket tankar som snurrar rundor i min hjärna, inte konstigt att man inte kan slappna av. Att skriva av sig brukar ju ibland hjälpa så jag får väl testa det. Skolan oroar mig väldigt mycket just nu, sista året och mycket press, inte ens 50 % brukar gå ut med en färdig examen, man kan ju undra om det beror på lathet eller om de helt enkelt inte pallade trycket..? Alla stressexperter säger att man ska ta en sak i taget och tänka dag för dag, men hur ska man någonsin kunna göra det i dagens samhälle, man ska hela tiden ligga steget före och vill man något så får man se till att vara ute i ruskigt bra tid.

Mest av allt funderar jag kring min praktik ( de sista 10 veckorna på min utbildning) Ett mail har precis landat i min inkorg om en organisation som söker praktikant som kommer jobba individuellt och ta mycket ansvar, vara föreningskontakt och söka bidragsgivare. Praktiken leda till en deltidsanställning om vissa mål uppnås. De undrar om jag vet någon som är lämplig... Ekonomi och finansieringssökande är en sjukt stor del i alla projekt men också den del som jag själv finner minst kreativ och rent ut sagt ganska trist. Men samtidigt i dessa tider låter en deltidsanställning jäkligt lockande, borde man anmäla sig själv..? ( jag ser bara anställning med stora bokstäver framför mig) Egentligen är det inte alls det jag tänkt för min praktik men samtidigt borde jag vara lämpad, har arbetat mycket med föreningsarbete, det kanske skulle vara nyttigt att bygga vidare på det. Men det där med att viss speciella mål ska uppnås känns ju inte heller bra för ni ska veta hur svårt det faktiskt är med bidrag och sponsring, det är ju inte precis som att det regnar pengar och folk som delar ut dem, man kanske inte alls lyckas med allt det där och det inte leder någonstans, hmmm... dessutom ska ju praktiken handla om att lära sig från andra, att lära sig utifrån sig själv och genom mestadels eget arbete kan man ju lägga mer tid på senare. Jag önskar att man kunde se framåt i tiden och se sig själv ha gjort flera olika alternativ och sen se vad som blev bäst för en? Detta att inte veta vad det ska bli av en oroar mig, man bör ju vara smart när man väljer liksom. Jaja detta tåls att tänka på och det lär jag väl göra hela natten

Låg temperatur, inte ok

15 grader i min lägenhet när jag vaknade och nu står termometern på 16, det är INTE ok..! Jag sitter i min soffa med min tjocka Islandskofta (som jag snodde från mamma förra helgen) och fryser något otroligt! Jag ska ta och ringa till Hyresbostäder och kräva att de sätter på elementen här och nu annars ska jag skriva en jäkla insändare, så det så!

Ny look

Som ni kan se håller jag på att höst-pimpa bloggen lite, jag tycker faktiskt det är mysigt med höst, kylan tar ett tag att vänja sig vid men luften är så ren på hösten och alla färgera runtomkring mig gör mig faktiskt väldigt glad :) Tanken är att jag ska lägga dit en header också men det får vänta lite, just nu står jag mellan två datorer och har inte allt på min nya så det blir lite krångligt nu i början innan jag fått över allt material och alla program.

Något annat som gör mig väldigt glad idag är att jag ÄNTLIGEN (märk de stora bokstäverna) fått se lite nytagna bilder från min Schweiziska familj! Min lilla rockstjärna börjar verkligen bli stor nu, helt otroligt, kan inte riktigt tro det när jag ser bilderna. Men fin är hon, seriöst så tror jag att det är det vackraste barn jag någonsin sett (det har jag visserligen sagt sedan jag träffade henne första gången för 3 år sedan) I vilket fall kunde inte ögonen hålla sig riktigt torra :)

Nu ska jag snart cykla iväg till Tufvan för att se på Poetry slam!

Självkänsla

Nu sitter jag och funderar... Jag är skadad, emotionellt rubbad känns det som ibland. Vissa saker man varit med om inser jag mer och mer har satt djupa spår i mig, att det ska vara så svårt att uttrycka vad man känner, att säga det liksom. Rädslan tycks alltid finnas där att det man säger inte är något som den andra vill höra eller rädslan för att denna inte tycker samma sak. Men känslan av att i flera år inte duga annat än liksom sådär i smyg har liksom satt sina spår, det kan låta töntigt men fortfarande kan jag se tillbaka på delar och faktiskt må riktigt pyton. Ibland frågar jag faktiskt mig själv om jag verkligen gör det... - Duger alltså. Men och andra sidan, vem frågar sig inte det lite då och då?

Gå nu inte och tro att det är något som är fel för det är det verkligen inte, kärleken är underbar, det är den verkligen just nu; lustigt att kunna säga så :) Felet ligger nog bara i min självkänsla lite då och då. Tur att man har så många underbara människor runt om sig som alltid får en att må bättre! Ta åt er, ni vet vilka ni är :) (L)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag glömde nästan:

I fredags var jag med konstkursen i Köpenhamn, vi hade det helt awsome och fick uppleva mycket härligt kultur: Designhuset, Orust, SMK och inte att förglömma - Dansk Happy Hour!

Bilden är från SMK (Statens museum for kunst) Jessica och hennes Sambo dök upp och anslöt sig till konstgruppen.

I'm going Mac

Yeay! Nu har jag äntligen en Macbook. Kanske på tiden efter 4 års trånande :-) Det kommer bli en hel del omställning, det har jag redan märkt haha man är ju ganska så inkörd på Pc. Men Mac är snyggt, coolt, designpryl och inte minst det bästa, speciellt om man ser till bildbehandling och sånt som jag har nytta av! Så jag känner mig minst sagt nöjd med mitt köp, god jul Matilda önskar Matilda ;-) nu vill jag bara lägga in bilder och en massa annat på datorn men jag måste prioritera skulan just nu, hinner som sagt inte med. Men nu jäklar!

Hormons going crazy!

Idag gör mina hormoner verkligen utspel. Klockan är 15.00 och jag har:

*Gråtit *Skrattat

*Sörjt *Frusit

*Svettats *Gripits av panik mer än en gån

I övrigt så har jag nog aldrig haft sånt sötsug någonsin. Snacka om att jag är den typiska bruden och att det är dags för den där veckan i månaden som man hatar men ändå älskar (om ni förstår vad jag menar).

Det där med gråtandet var helt enkelt för att jag inte får tiden att räcka till hur jag än försöker. Jag hinner verkligen inte med allt just nu... Vi ska läsa två avhandlingar till den 29 okt och skriva referat på dem, har nästan läst klart den ena men ej börjat på referatet. Den andra har jag inte ens valt. Jag fick U på mitt senaste PM, mitt första U och jag skäms, även om jag faktiskt var vrålsjuk och inte kunde gå på tillhörande föreläsning samt kämpade med att ens få ner de sidor som jag faktiskt skickade in. Men ändå. Imorgon ska vi till Köpenhamn och visa konst, jag blev tilldelad en konstnär som visar sig vara en performancekonstnär, jag hittar inte verk av denne efter 2008 och inte vad för verk som finns på SMK - Statens museum for kunst (köpenhamn) där jag ska presentera. Så vad gör man? Lipar för misslyckande och för min för tillfället fullproppade skalle. Jag måste också få påpeka att detta även är en inlämning, glöm inte att dte är meningen att jag ska skriva uppsats nu samtidigt. HUR FAN TÄNKER DE!?

Nu ska jag snart ha möte med föreningen; 4 stora projekt på G nu.

Förkylningen vandrar vidare, dunk dunk bihålor. Imorgon ska jag försöka ta tag i mig själv och gå till doktorn. Om det skulle vara inflamation är det ju inte bra att vänta för länge. Idag har jag varit på heldagsseminarium om arkitektur, vi har diskuterat metaforer och klichéer och hur fasaderna "sminkas". Intressant dag faktiskt! På torsdag åker vi till Köpenhamn med konstkursen för att vandra runt på stans muséum och gallerier, det ska verkligen blir kul att komma iväg lite och se konst i verkligheten istället för som vi alltid gör; ser dem på bild. Ikväll och imorgon måste jag förberedamin presentation..! På tal om något helt annat måste jag meddela att min nya diet fungerar! Visserligen har jag varit sjuk också och visst spelar det in lite men ändå! Jag har gått ner 1,8 kg!

Go Mac

Nu är äntligen min Macbook pro beställd

Den bör levereras på onsdag eller torsdag, jag kan knappt vänta!!! Detta kommer bli en riktig morot till mig som jag verkligen behöver nu mitt i uppsatsskrivandet! :-)

Lite kulturpepp

Ibland råkar man tjuvlyssna på samtal som folk har, jag brukar göra det på tågstationer, tåg och bussar. Fast tjuvlyssna skulle man nog inte kalla det för det är ju ganska svårt att inte höra vad folk pratar om på tillexempel ett tåg. Det värsta jag vet är människor som ser ner på och gör sig lustiga över det man själv håller på med för att de helt enkelt saknar kunskap om ämnet. Nu kan man ju inte försvara sig heller just för att man inte ingår i samtalet, det vore ju bara dumt. En kille i första årskursen sitter och pratar med en tjej på tågstationen och berättar att han har börjat plugga och vad. Tjejen säger " Det låter som ett slappeprogram" När folk säger så blir jag så jäkla förbannad..! Jag jobbar häcken av mig, är nästan aldrig ledig, folk skulle bara veta vad vi har att vänta när vi kommer ut i arbetslivet, det är en sjukt tuff marknad. Visst det jag läser kan inte jämföras med ekonomiprogram eller låt säga affärsjuridik som min bror pluggar, det är ju helt olika utbildningar! Däremot har vår utbildning så låg prislapp att vi själva får plugga in det mesta av det vi ska lära oss, det krävs från oss att vi inte bara ska läsa och sen tenta av och glömma utan lära oss konst från stenåldern till samtid, kunna analysera allt, vi ska som konstvetare ha kunskap om alla konstvetenskapliga teorier och begrepp, ha ett öppet sinne mot alla sorters kultur- och konstuttryck och inte minst; det är vi som ska föra kulturarvet vidare.

Så kom inte och säg att vi läser ett slappeprogram, ni skulle bara veta

Det vi gör är viktigt PUNKT.

Liv i förändring

De senaste dagarna har jag levt i någon slags bubbla, jag har inte riktigt orkat bry mig om omvärlden. Det är sällan jag är sjuk på riktigt kära vänner och när jag väl är det blir jag ynkligare än de flesta. Sanningen att säga så har denna monsterförkylning varit på gång länge, feber hade jag ju redan för två veckor sedan. Blä! Man önskar att man bara kunde vara sjuk och sen ligga och göra just ingenting hela dagarna utan några konsikvenser, ígår släpade jag mig till uppsatsmötet för att det är ju viktigt, jag var med under opponering av min text samt texten jag själv skulle läsa genom men sen fick det räcka: Jag gick hem och bäddade ner mig istället.

Men nog om detta. Jag har lagt in lite förändringar i mitt liv. Jag har börjat äta betydligt sundare (kör GI) har helt slutat med sötsaker och har faktiskt köpt träningskort och börjat träna. Var trots halsont och feber på Afrodans i tisdags morse (efte varr detta kom monsterförkylningen) Hur som helst var det jättekul! Nu måste jag tyvärr pausa från träning tills jag mår bättre, jäkligt synd då jag faktiskt verkligen vill träna. I helgen ska jag hem till skånelandet, ska bli UNDERBART!

Jessica

Fotograferade fina Jessica förra veckan, här är ett litet smakprov på bilderna jag tog.